Första rapporten 27/1 2026

Årets fågelräkning fick genomföras i ett snötäckt landskap med minusgrader varje dag och vind från nordsektorn. I Ramnäs var snötäcket ca 40 cm. Ett riktigt vinterväder.

Tills idag har 35 fågelmatningar rapporterats, vilket är 6 fler än föregående år. Totalt har 2345 fåglar räknats in. Under de senaste 12 åren har nu fåglar från mer än 30 fågelmatningar rapporterats under 7 år. Den högsta summan var 2022 då 4084 fåglar rapporterades även då från 35 matningar.

Jag bedömer att nuvarande resultat inte kommer att förändras så mycket och kan därför jämföra med resultatet från föregående år. Det visar att trots att vi i år inte har några invasionsarter (såsom siskorna, sidensvansar, björktrastar eller bergfinkar) finns det i stort sett lika många fågelindivider vid fågelmatningarna. Talgoxen dominerar stort med 481 individer, vilket är det största antalet under 2020-talet. Blåmes kommer som god tvåa med 294 exemplar, även då var det flera blåmesar 2022.

Grönfinken diskuterades under räkningsdagarna, flera fågelmatare saknade den på sina matningar. Resultatet från vinterns räkning visar att grönfinken kom på 4e plats med 174 individer och det är det största antalet grönfinkar under 2020-talet i kommunen.

En faktor till det goda resultatet kan vara vinterväder vi har i år, då det är svårt att finna föda i skogarna och ute på fälten lämnar de dessa miljöer och kommer in till fågelmatningar.

Ny art på 10-bästalistan i år är stjärtmes på 9e plats med 94 exemplar. Under de tidigare åren på 2020-talet har arten legat på från 14-25 plats. Bottenåret vår 2023 med endast 5 exemplar. Koltrast med 109 ex kom åter upp på 10-bästalistan. Senast var det 2022 då 169 koltrastar räknades in.

Udda fynd är mindre hackspett och svarthätta.

Under årets vinterfågelräkning har det rapporterats 38 arter vilket är det största antalet under 2020-talet. 2026 kanske kan bli en vändning uppåt för fågelfaunan vintertid hos oss?

Jag har tittat på två arter som betrakts som mycket stationära fåglar. Entitan t.ex. som lever i främst lövdominerade skogsområden, miljöer som oftast förekommer i tätorterna. I år rapporterades 23 entitor vilket är det största antalet som rapporterats under 2020-talet. Det goda året 2022 rapporterades 22 entitor. Men 2025 och 2024 noterades endast 12 entitor och 2021 var det bottennotering med10 entitor.

Trädkryparen är en annan stationär fågelart som lever i såväl löv- som barrskogar. I år rapporterades 11 trädkrypare, vilket också är det största antalet under 2020-talet. 

Entita och trädkrypare indikerar också att 2026 är ett bättre vinterfågelår än de tidigare åren på 2020-talet. 

Trädkryparen gladde flera i år än tidigare är.

Stort Tack till alla rapportörer utan er insats har vi inte haft den här kunskapen.

Rapporten är preliminär då det kan komma in ytterligare resultat kommande dagar.

Sören.

Vinterfåglar inpå knuten i Surahammars kommun

Vi har deltagit i denna fågelräkning i många år. Under de senaste 12 åren har det under 6 år rapporterats fåglar från 30 eller fler fågelmatningar. Antalet fåglar varierar mellan åren och det beror på faktorer som antalet lokaler som rapporteras men även förekomst av invasionsarter (de arter vars föda i huvudsak utgörs av frukt, bär och växtfrön), vintern hårdhet och den nu pågående klimatförändringen.

Genom att delta med att räkna dina fåglar i din trädgård, fågelmatning eller annan lokal bidrar du till att vi tillsammans hjälps åt att öka kunskapen om hur våra vinterfåglar varierar i antal utifrån olika omvärldsfaktorer.

Resultatet av Fågelräkningen i Surahammars kn för 2026 kommer att presenteras här

Artinventering i Surahammars kommun 17/1

Vi fick en dag med ett väderläge där ett kompakt molntäcke låg över trakten med ett par plusgrader hela dagen. På morgonen duggregnade det fram till ca kl 07:30 och en byig sydvind tog i emellanåt. Ugglelyssning blev istället en tur på småvägar för att leta om det satt någon uggla på vägkäpparna.

Snön hade töat hårt i mer än ett helt dygn innan. De större vägarna var farbara och de skogsvägar som plogades dagen innan var riskabla att åka på. Glansisläge rådde med snömodd i kanterna. Under em kom dimman att påverka och sikten blev tidvis besvärlig. Alltså en tungjobbad skådardag i markerna.

Vi blev bara 8 medlemmar som deltog genom att rapportera fågelfynd under dagen. Endast 36 arter noterade vi.

Tabellen visar de arter vi hittade under dagen

Fyndplatser och antal finns rapporterade i Artportalen. Faktorer som påverkade årets resultat negativt är främst avsaknaden av invasionsarter. Arter knutna till frukt, bär och frön. Naturligtvis påverkade också vädersituationen under dagen.

Däremot är det kul att leta fåglar vilket väder det än må vara. Hela tiden fyller man på med kunskap och frisk syrerik luft är gratis och bra medicin.

Sören

Kilbäcken 17/1 2026. Fågelräkning i besvärlig dimma blev det idag.

Nunnestenskvätta för första gången påträffad i Surahammars kommun

Det var den 11 november, gråmulet och endast +5 grader. Greta och jag hade varit till Djupen och fyllt på solrosfrön och talgbollar vid fågelmatningen. På hemvägen när vi passerat Nybrobäcken vid Lilla Trugsbo (klockan var 11:15) fick jag i ögonvrån se en fågel flyga upp från åkerkanten. Den hade vit övergump – domherre tänkte jag samtidigt som jag reagerade på flygsättet. Fågeln landade i en rönn, när jag stannat bilen för bättre koll såg jag direkt att det var en stenskvätta. När fågeln flyttade sig uppåt i trädet, visade den en stjärtteckning och en stor vit övergump som fick mig att börja riva efter kameran. Jag minns att den där stjärtteckningen har bara två/tre stenskvättearter. Nu var det bara att stanna bilen, av med säkerhetsbältet och spana för det kunde bli knepigt med artbestämningen. Efter ett tag började stenskvättan födosöka från snökäpparna utefter vägen, varifrån den dök ner och plockade ätbart på vägen och i dikesrenen. Fågeln uppträdde skyggt. Avståndet till stenskvättan var långt men jag tog några långskott med kameran bara för att föreviga obsen. Det mulna vädret samt beroende på vilken bakgrund fågeln hade, gjorde att i vissa lägen var fågeln mörkt gråbrun på vingar, rygg och huvud, med markerat ljusa kanter på armpennor, arm- och handtäckare. Hakan och strupen var på avstånd tydligt ljusa, bröstet var flammigt i ljust gråbrunt och den saknade ögonbrynsband. Buken var svagt gråbrunflammig fram till den vita undergumpen. Ben och näbb svarta. I andra lägen var fågeln överlag mycket ljusare t.o.m. lite ljusbruna nyanser. Ca kl 12:10 skickade jag ut obsen som trolig nunnestenskvätta på Ramnäs-Virsbo Naturklubbs SMS-lista.

Det blev middag och jag behövde åka hem och kolla l min litteratur efter flera artkaraktärer för en ung nunnestenskvätta och ung medelhavsstenskvätta. Jag kunde t.o.m. på mina foton se att fågeln var vattrad genom ljusa bräm på de mörkare ryggfjädrarna, vilket skulle vara en bra artkaraktär för nunnestenskvätta.

   Foto: Sören Larsson                   Foto: Robert Carlsen                Foto: I-M Carlsen

Jag åkte tillbaks till stenskvättan. Nu var Inger-Marie och Robert på plats. Vi letade runt Trugsbo-Kalles gård eftersom den försvann för oss bakom ett buskage på gården innan vi lämnade den. Vi hittade inte fågeln. Då kom Gudrun körande från Djupebo och berättade att hon sett en fågel med vit övergump flyga över vägen vid Nybrobäcken. Nu riktade vi sökinsatsen mot det hållet. Snabbt hittades stenskvättan sittande på en stör bredvid min bil - Tack för den!

Även om avståndet var långt kunde Robert, Inger-Marie och nu även Kerstin som anlänt få bra foton på fågeln för säker artbestämning. Även nu spelade det mulna vädret ett spratt. I vissa lägen hade fågeln riktigt ljus strupe medan man i tubkikaren med stor förstoring kunde se att strupen hade små grå dun insprängda i de ljusa dunen.

Vi som var på plats var nu eniga om att det rörde sig om en nunnestenskvätta. Vidare att Inger-Marie och Robert skulle åka hem för att studera sitt bildmaterial. Om de inte hittade några tvivel kring artbestämningen skulle de offentliggöra fyndet.

 Foto: Sören Larsson

Nunnestenskvättan är kvar vid lokalen nu på lördagskvällen när detta skrivs och en jämn ström av besökande fågelskådare har kunnat glädja sig åt att få se arten. Man får nog gå tillbaks till 1950-talet för att finna lika hög människoaktivitet i Trugsbo som det varit de här dagarna – kul !

Text: Sören

Skådarladan vid Högbymaden upprustad under 2025

Skådarladan vid Högbymaden uppförde vi i Naturklubben 1992–93. Efter överenskommelse med dåvarande ägarna på Sörby gård skänkte de en mindre lada till oss i Naturklubben och dessutom fick vi tillstånd att uppföra ladan på deras mark. Ladan var tidigare uppförd vid Högbyn och tjänade då som förvaringslokal av sågspån från den närliggande ”bondsågen”. Vi plockade ned ladan bräda för bräda och monterade upp den på en året innan anlagd höjd/kulle vid Högbymaden där den nu står.

Väder och vind har genom åren gått hårt främst åt grunden och det enkupiga takteglet. Under sommaren 2025 (maj – t.o.m. augusti) hade vi tillräcklig ekonomi för att rusta upp ladan. Vi lyfte ladan och lag nya grundstenar, tog bort takteglet och monterade plåttak på ladan istället. En ny frontstock monterades och därefter målade vi ladan utvändigt med rödfärg. Under EBWD-dagen invigdes ladan igen, bl.a. med en liten utställning om myggförekomsten/myggplågan vid våtmarker och hur man kan begränsa den.

Skådarladan tär en del på Naturklubbens ekonomi men fyller en mycket värdefull funktion då vi på nära avstånd kan uppleva det rika fågellivet vid våtmarken.  

Yttrande från Ramnäs-Virsbo Naturklubb angående planerad vindkraftsetablering vid Surahammars kommungräns - påverkan på naturvärden, särskilt fågelliv och flyttfågelstråk. 

Ramnäs-Virsbo Naturklubb ser med stor oro på planerna på en storskalig vindkraftsetablering vid Kranshällarna, precis öster om Surahammars kommungräns. Trots att området formellt ligger inom Västerås kommun, skulle en sådan etablering få direkta och allvarliga konsekvenser för naturmiljöer, biologisk mångfald och friluftsliv även inom Surahammars kommun.

Det planerade projektområdet gränsar direkt till värdefulla skogs- och våtmarksområden i Surahammar och är beläget i ett välkänt och väldokumenterat flyttfågelstråk. Här passerar vår och höst tusentals fåglar, bland annat sångsvan, trana, gäss, rovfåglar och många småfågelarter. Området fungerar också som rastplats för vadare och våtmarksanknutna arter tack vare den mosaik av sjöar, myrar och sumpskogar som präglar landskapet.

Att placera upp till 290 meter höga vindkraftverk mitt i detta flyttstråk innebär en påtaglig kollisionsrisk – särskilt för större arter som havsörn, bivråk och glador, vilka har begränsad manövreringsförmåga och ofta upptäcker rotorbladen för sent. Även nattsvärmande fåglar och insekter påverkas negativt av hinderljusens intensiva blinkande. Vindkraftens ljus- och ljudpåverkan kan därtill leda till att fåglar undviker området helt, vilket hotar viktiga rastplatser och häckningsmiljöer.

Fågelstråken över Surahammar är inte slumpmässiga. De har utvecklats under tusentals år och är knutna till geografiska och ekologiska strukturer såsom sjöar, våtmarker, skogsbryn och öppna dalgångar. Det är ingen tillfällighet att Surahammar tillhör de fågelrikaste kommunerna i Västmanland. Sjön Gnien är exempelvis en av länets mest artrika fågellokaler, med över 200 arter observerade. Även kommunens naturskogar och våtmarker hyser unika bestånd av arter som sångsvan, trana och nattskärra.

Detta handlar alltså inte enbart om risken för kollisioner – utan om en bred påverkan på de ekologiska sambanden i hela landskapet.

Naturvärdena känner inga kommungränser.

Att projektområdet ligger formellt i Västerås kommun förändrar inte det faktum att påverkan sker på naturvärden inom Surahammar. Därför har Surahammars kommun inte bara en rätt – utan ett ansvar – att tydligt motsätta sig en etablering som hotar dessa värden.

Artskyddsförordningen och EU:s fågeldirektiv gäller oavsett var gränserna mellan kommuner går. Det avgörande är om skyddade arter påverkas i sina revir, längs sina flyttvägar eller i sina rast- och häckningsmiljöer. Med dokumenterad förekomst av känsliga och skyddade arter såsom havsörn, bivråk, lappuggla, nattskärra och smålom, har Surahammars kommun goda grunder att åberopa artskyddsregler i sitt ställningstagande.

Vi vill också erinra om att kommunen tidigare tagit tydlig ställning mot vindkraftsetablering i naturnära områden. Kommunfullmäktiges beslut i april 2023 att avslå etableringen vid Acktjärnsåsarna, efter invändningar från bland annat Försvarsmakten och naturorganisationer, visar att kommunen värnar sin naturprofil. Att motsätta sig en etablering vid Kranshällarna – i direkt anslutning till kommungränsen och inom samma ekologiska landskap – vore därmed både logiskt och konsekvent.

Slutligen vill vi lyfta det mänskliga perspektivet: Naturturism, friluftsliv och landskapsupplevelse är starkt beroende av den orörda karaktären i dessa skogsmarker. Erfarenheter från andra delar av landet visar att storskalig vindkraft medför minskat besökstryck, på grund av ljudstörningar, blinkande ljus och omfattande vägbyggen. Om dessa områden förlorar sin attraktionskraft för besökare och lokalbefolkning, påverkas även det lokala engagemanget och förståelsen för naturvårdens värde.

Sammanfattningsvis anser Ramnäs Virsbo Naturklubb:

• Att området väster om Surahammar är en viktig del av ett nationellt betydelsefullt flyttfågelstråk.
   
• Att risken för negativ påverkan på skyddade arter inom Surahammars kommun är betydande.
   
• Att kommunen har goda grunder – både ekologiska, juridiska och politiska – att motsätta sig etableringen.
   
• Att Surahammar bör kommunicera tydligt till Västerås kommun och andra aktörer att en vindkraftsetablering vid Kranshällarna är olämplig utifrån ekologiska samband, fågelliv, naturvärden och friluftsintressen.
   

Naturvärdena tar inte slut vid kommungränsen – och det bör inte heller ansvaret göra.

 För Ramnäs-Virsbo Naturklubb
 2025-05-22
 Sören Larsson

      Ordf